Tanja J

Tårarna rinner ner för mina kinder som för så många andra här idag.. En klump har fasnat i min mage och vill inte försvinna därifrån.. också för så många andra idag..:-(

Såna här dagar borde inte få vara, det som har hänt borde inte få inträffa, men de finns där ändå..

Vidriga dagar som ingen vill vara med om, en så mycket sorgens dag det kan bli , fyfan rent ut sagt !

Barn borde inte få dö, de ska leva! De har hela livet framför sig med allt vad det innebär, hopp, lycka, kärlek och ja sorg men den här sorgen hoppas man de ska få slippa.

En barndomskompis och skolkompis ska begrava sin/deras lilla son idag, ingen förälder, inget syskon eller mor/farföräldrar borde få vara med om det.

Men idag ska de göra det, och min sorg för dem, att veta vad de går igenom, men absolut inte alls..

Jag har begravt min syster och min mormor, det är en sorg-en stor sorg. Min brors begravning var jag aldrig till, men jag fanns där i tanken..

Men ens barn…Det liv man har gått med i magen, känt liv från sen de allra första sprattlen tills den dag då barnet föds och allt man levde för innan bara utplånas och man känner verkligen en kärlek man inte trodde fanns.

Deras första rörelser , deras första ord och man ser en liten individ kommer och tar plats i ens liv och ens hjärta .. Och helt plötsligt när man verkligen har lärt känna den lilla människan så finns den inte kvar..

Vet inte om man kan säga att livet är orättvist..Men frustration känner man över hur livet kan vända så snabbt.. Och sorg kommer som man knappt kan leva i.

Och hur hemskt det än är, för det är det verkligen.. Så uppskattar man livet, för man vet aldrig när kostymen är färdigsydd..

Ta dagen som är idag och uppskatta alla omkring er, säg till dem att ni älskar dem för att de finns – en dag kanske de inte gör det..

Vila i frid lilla vän, och blicka ner mot dina nära och kära nu när de har de så svårt- för att de saknar dig så oerhört mycket..

Sov gott Filip ..