Tanja J

Har nyss suttit och diskuterat barnfattigdom i Sverige a la 2000 tal.

Fick diffusa svar på vad barnfattigdom innebär i Sverige idag , och hur det ter sig ..

Visst finns det barn som har föräldrar som inte har så mycket pengar- jag vet det för jag har varit en av dem.

och att ensamstående har det tufft- är en av dem också

MEN har det /eller kan det ha med att göra om deras föräldrarnas) fel val att göra? Eller att de helt enkelt prioritera fel?

Jag har varit en av dem också

Jag har svårt att tänka mig att det faktiskt finns barn som svälter i Sverige idag, som går med uppsvällda bukar, på gatan utan någon form av säkerhetsnät?

Jag kan ha fel , eller vara naiv. Men när jag tänker barnfattigdom så tänker jag automatiskt på barnen i Afrika tex.. Eller något annat fattigt u-land.

Visst finns det klyftor i Sverige med, och visst finns det barn som inte kan åka på semester varje år pga av föräldrarnas ekonomi? Eller ha den senaste Iphone´n , Levis jeans .. Men vilka skapar dessa klyftor?

Är det föräldrarna själva eller regeringen?

Jag hävdar att det en stor del hänger på föräldrarna. Min åsikt och bara min.

Vi är ju konsumenterna som handlar i affärerna, vi väljer ju redan från att barnen är små va de ska ha på sig, vilka saker de ska ha osv..

Sen finns det ju en hel del föräldrar som säger att de inte har råd, men röka kan man göra, eller gå ut och festa flera gånger i månaden. Eller de måste ha nåt annat materiellt ting antingen till dem själva eller till barnen..

Att kompensera barn med materiella ting för att de har brustit i tid med barnen , och köpa av lite av deras samvete- dessa finns det gott om.

Att sen tex skolor har utflykter eller skolresor, som kostar pengar ja det är väl en regeringsfråga.

Men jag tror att många har fel prioriteringar va det gäller barn, man kan aldrig ersätta tid med ting..

Man kommer troligen inte ihåg vad man fick i gåva/julklapp när man va 5-10 år men har du fått en upplevelse så kan du bära med dig den i resten av ditt liv.

Jag vet fall där de ”stackars” ensamstående har kommit med snyfthistorier om deras ekonomi, hur de skulle klara månadens räkningar hyra och mat mm

Att en av dem hade en fond på en kvarts miljon kom fram betydligt senare- men att den skulle användas vid ”kris” ;-D

En annan kom det fram att denne grät och hade sina snyft historia och på så vis fick mellan 2000-5000 kr varje månad!! Av en nära anhörig. Sen att man köpt möbler osv för förmögenhet det säger man inte heller.. För gud benåde att handla på IKEA!!

Ja det finns många historier som man tycker är skrämmande, och sen tycker man synd om dessa personer just för att jo hör och häpna .. Man är kompisar så dem håller man bakom ryggen..

Och jag gjorde det jag med, tills hela historierna uppdagade sig- då tappar man respekten helt !

Är fattigdom att inte ha en slimmad tv på 55 tum, eller att inte ha diamanter på sig varje dag, eller åka till Thailand varje år- ja då är jag fattig som en lus!

Men jag ser mig inte som det, jag behöver inte vända på kronorna varje månad , men jag har gjort mina prioriteringar/val , och jag sliter ihop  mina pengar själv! För det går!

Och när jag satt tajt som fan för några år sen så lånade jag pengar för att få det att gå ihop- dessa är betalda för längesen! Det går om man vill! Man gör själv sina val och får sen stå för dem.

Därför ser jag mig som väldigt rik!

Och i detta jantelagaland, kliar det som fan i folks ögon.

Men men, min huvudvärk- NÄE! ;-D