Tanja J

JA!

Det ska jag !

För det är jag och det här är ju liksom min sida så jag får skriva om precis vad jag vill

Har vetat om det länge men trott i många år när jag var yngre att något var fel..

Och något var fel men eg inte..

Högkänslighet.. HSP

Har tänkt skriva om det länge men inte vågat men nu gör jag det iaf

Har ni känt den där känslan av att ni kliver in i ett rum med folk och bara mår riktigt bra i hela kroppen?

Eller att ni är runt människor ni knappt kan vistas med, blir illamående eller får hjärtklappning eller blir yr?

Eller sitter och bara drar in allt det vackra ni ser i lukt känsla och det ni ser, man liksom knäpper ett kort med själen och med ögon öron och näsa?

Eller att ni verkligen vill hoppa av glädje när ni är glada för varenda cell i eran kropp känns glad?

Eller samma sak med sorg att ni tror att ni verkligen ska drunkna av all sorg som sköljer över en som en tsunami?

Syns det ?

NEJ!

Varför?

Jo för jag har en jäkla bra mask! En alldeles för bra mask, där jag många gånger uppfattas som kall och

känslolös.

Medan mitt inre är i ett stort kaos, mina känslor kan storma i 350 och man bara vill kunna bromsa dessa känslostormar.

Men gör det det ? nä.

Problemet jag har är oftast att jag agerar efter vad jag känner från folk..

Det kan vara avundsjuka , det kan vara svartsjuka, ren aggression det kan vara allt möjligt och då blir jag synligt kall.

Men i mig får jag svårt att andas, blir ofta illamående, och försöker på att försöka andas.

För det känns som man kvävs.

När jag är bland människor som är glada eller trygga i sig själv eller har positiva energier så blir jag mitt

jag där jag vill vara.

Är jag i miljöer där det är mycket folk- mycket energier så vill jag gärna sluta mig när jag är hemma

för jag blir de flesta gånger helt slut i kroppen.

Som ett hårt gympass!

Men för hjärnan!

Jag somnar många gånger då, för jag är helt slut!

Negativa människor för mig är gift, jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt av dem.

Men kommer man undan dem? Nej.

Hur än man skulle vilja att det fannas en utopi av glada människor så finns det inte, och jag är inte heller alltid glad.

Och det är ett mänskligt drag att vara i en gråzon och inte alltid lycklig.

Det är som Persbrandt sa: Lycka är jävligt överskattat! Man får vara nöjd om man är lite glad ibland!

Men de som är riktigt negativa (negodiler) hua!

Jag kan få ståpäls av människor

Ja för vissa låter ju det här som ja hon är ett nutcase!

Totalt koko ! Men näe de som är HSP vet exakt vad jag pratar om.

Och den lycka vi kan känna önskar jag att alla kan känna, för den känns också !

I varenda fiber i min kropp i min själ och hjärta.

Jag vet exakt vad sprudlande lycka är!

Jag fick en kommentar om att alla HSP borde arbeta med människor, för vi har en annan form av empati,

vi har ett seende öga som andra inte har, vi kan ana saker, inte förutspå men nästan.

Magkänslan är otroligt stark,  och den ska man lyssna till- tyvärr gör man inte alltid det.

Men man borde. För den stämmer så jäla bra!

Problemet  är att vi känner ju även empati för assholes!

Jaja ta det onda med det goda!

Och ja nu har jag klivit ur garderoben, jag är den jag är med alla känslor jag äger och har.

Med alla känslor jag känner i mig sjäv och tyvärr ibland med andra.

<3