Tiden står inte stilla..
Sommaren är på väg bort, som vanligt går den alldeles för fort..
Semestern gick alldeles för fort, som vanligt.
Lite sorg i hjärtat att vi går mot höst och vinter..
Jo jag älskar höstens färger men allt dör, det luktar förmultning utomhus, det kalla, det mörka..
Jag är en vår och sommarmänniska, att se allt vakna till liv, ljuset, värmen… Då njuter jag.
Sen vill jag gå i ide som björnarna…
Men det har varit en bra sommar, med sol, god mat, träning- så klart var till och med på en helt oplanerad
festival, träffade ena bandet som spelade och vi festade med dem hela jäkla natten 
Kände väl lite att den tiden är förbi men hade såå roligt!
Framåt 5 på morgonen var det dags att bege sig hemåt.. Inte alls lika pigg som kvällen innan …
Men hahaha ibland tror man att man fortfarande är 20+ och why not?
Klackarna i taket, bubbel hela natten och många skratt med supergulliga killar.
Många tror att bara för att de är kända så blir de ”omänskliga” på någotvis..
De var inte alls så, de var trevliga och roliga 
De bjöd oss på hela kalaset vilket var supergeneröst.
De ville att vi skulle komma på nästa spelning med men lite långt bort tyvärr, annars hade jag definitivt hängt på.
Man lever bara en gång och kanske hade jag fått åkt helikopter 
Jaja…..
Så nästa äventyr..
Ska axla om lite grann få in min träning och hälsotänk mer med i bilden vilket jag har velat länge så lite dreams come true känsla.
Och arbeta på sjukhus, se något annat..
Kommer så klart att sakna delar av mitt jobb, människorna jag jobbar med.
Igår sa en kvinna att hon inte ville att jag skulle sluta, vem ska jag prata med sen?
Mina kollegor svarade jag.. Äh dom går de inte att prata med!
En annan skulle ta och komma in och hälsa på
Så godhjärtade människor! Så tacksamma över minsta lilla man gör
Det är ju det som har fått en att stanna kvar , deras gläjde, deras tacksamhet, när man kan göra någons dag lite bättre..
En säger alltid , och här kommer söta Tanja ..
De förgyller min dag lika mycket om inte mer det omvända.
Man får så mycket tillbaka, kanske inte världens fancy pantsy jobb, men jag har kommit till den delen i livet att jag inte behöver, vill inte heller sträva uppåt.
Jag strävar inåt, att få berika livet.
Och det jag har känt ett tag är att hur underbara människorna är så rent arbetsmässigt, läromässigt är jag klar.
Jag lär mig inget nytt, jag är lär upp andra där som handledare.. Och det är förvisso också roligt att se elever utvecklas.
Men jag har även ett eget behov att få utvecklas, för jag känner mig inte klar.
Jag är som en svamp och vill lära mig nya saker få nya erfarenheter.
Så det här ska bli galet spännande och även nervöst, jag kommer att vara ”den nya”
Jag som har varit den man går till när man vill ha hjälp med något, lite annorlunda kostym men också intressant.
Ja hahaha det här är häftigt! En ny del i mitt liv.
Så till nästa gång, njut av livet! Vi vet inte hur länge vi får behålla det <3