Tanja J

Undrar bara när den ska sluta, åh vad jag vill att det här ska ta slut!

Sms efter sms fortsätter att rulla in, nu är det både fel på barnet och mig..

Att jag är psykiskt störd som pratar skit om honom till sonen så för att ”hämnas” så gör han detsamma..

Min son har kommit hem flera gånger och berättat hur hans pappa pratar till honom- och varje gång kunde den

personen ha stampat på mig istället- hade varit bättre!

Känner mig så fruktansvärt maktlös och liten! Hur en förälder kan tänka i sån paranoia och vara så

elak och sen inte se i självinsikt.

För jag är ju en sån värdelös mor som inte tar mitt ansvar, som har dessutom ”tvingat” honom att bli kvar i detta skitland!

Oh gud det bara fortsätter, tar andan ur en på ett sånt hemskt sätt.

Och oron över min sonn stiger , jag vill bara gråta och skrika !

Men det går inte för ngon måste vara stark för den gossens skull. Han har inte bett om det här.

Och jag måste skydda honom på de sätt jag kan.

Sista i messen som stod är att han vill inte ha vårdnad mer utan jag får ta pojken på heltid för att han är så ”jobbig” OCH att det måste

vara för jag är så kass och pratar skit om hans pappa så han blir ”omöjlig ” när han kommer dit ?!?!

Inte ett ord om att det kan vara att pappan skriker hela tiden, eller dricker en hel del så pojken mår dåligt över det???

Näe i hans ”värld” så är svaret att jag är en dålig mamma… SUCK!!

Lugn och ro, Vad är det ? Att vakna och känna att vi kan bara göra det vi ska göra, skola , jobb gå på fotbollsmatcher för våran son, se fram emot sommarlovet den lilla killen snart ska ha.. Och planera skojjigheter inför det.. Men när nu går tankarna till familjerätt, ev tinsrätt, dyra advokatkostnader pga av att hans pappa tycker att familjerätt är skit och att de är rasister mer eller mindre eftersom de inte kan förstå att hans fritid är viktigare än att ta hand om sitt barn- ja vara pappa liksom.

Han vill ha sin son 1 v i sommar, för han hinner inte mer- han måste jobba och han måste ha sin fritid ?!?!

Denna vardag är så sjuk så det går inte ens att beskriva det ! Folk suckar och säger bara : Men herregud !

Vad ska de säga ?

Jag vet ju inte ens vad jag ska säga- det bara blir ett inre kaos som totalt översköljer en med frågor som inte ha nåt svar.

Jag måste ta itu med det hela- själv.

Så nästa fråga är hur? Jo advokater kostar ! Och pengar jo visst kan jag betala ett tag, men eftersom jag måste sluta jobba eftersom hans far mer el mindre inte vill ha någon del i det hela. Och vara ”barnvakt” som han säger ?! När jag jobbar så finns det ingen utväg, och a kassa och advokater går inte riktigt ihop.

I lands problem .. Jag vet! Folk svälter i världen men jag känner ändå efter 10 år av skit med denna människa att jag inte orkar mycket mer nu..

Lopp ska göras i helgen, lust och orken till det försvann helt ! Allt blir liksom så litet när inte själen får ro.

Man klarar inte av eller jag klarar inte av att njuta av guldögonblick när resten är kaos.

Helst vill jag fly, packa väskorna och bara dra- låångt bort där vi kan få börja om i lugn och ro..

Jag vill ha lugn så jag kan vara en bra mamma, jag vill se min son le igen. Jag ser hans sorg jag känner den!

Och jag finns här för han på alla sätt jag kan, men jag vet att han vill se saker och ting ändras och bli till det bättre.

Och den biten kan jag inte hjälpa till med, hans pappa måste få självinsikt själv innan han kan ta hjälp- för han behöver det!

Men han vill inte! Så det jag ser som en lösning är att ta pojken någonstans där han kan få lugn , gå i skola slippa tänka att är pappa F.U.L.L som han säger.. – när han kommer dit.

Tänk om man hade en trollstav man kunde vifta med och få allt att bli bra för honom! Han förtjänar inte det här..

Gråten finns på insidan, den vill komma ut men det går inte istället ler man och låtsas som det regnar så man slipper höra från folk: Men herregud!