Tanja J

Det gick inte, va så mycket tid som vi inte hann ikapp..

För olika och för olika levnadsätt som inte fungerade ihop..

Religion och skit eller vågar och kan man kalla det sekt..

Jaa tankarna är många, men faktum kvarstår.. Syster och jag har brutit kontakten..

Det fungerade inte.

Det är en sorg, en ny sorg som är påtaglig som bara den. Har man inte familj så vill man desperat ha en.

Men jag har familj och underbara vänner som finns där i vått och torrt- det är bara att acceptera läget och gå vidare.

Jag tänker inte bli någon annan för att människor inte vill att man ska vara den man är.

Jag  kan inte backa till tiden då min far och min mor avlade mig- och jag tänker inte bära hundhuvudet för att de eller hon ville ha barn.

Jag är ju en avfällning som det kallas och hon kan inte ha en syster som är en sån. För det innebär att hon kan hamna i helvetet.

För många låter detta som ren rappakalja och jag förstår inte heller riktigt..

Men nu har hon valt och jag kan inte göra något åt det, bara att acceptera läget, hur ont det  än gör..:-(

Det har legat och pyrt och en lång tid och den där onda magkänslan har infunnit sig men slagit bort den..

MEN

Livet går nog vidare.. På  med vädurshornen.. Jag kan och vi kommer att gå vidare ..

Värst är det nog för min son hade fick upp hoppet om vuxna igen och tron.. Men nu återigen så är det borta…

Barn har den oturen att få vara med om en del, jag kan tycka att han har fått sin beskärda del i det hela..

Men jag fick en god tanke och åsikt som man kan finna lite styrka i och det var att din son kommer aldrig att tro att

livet är en dans på rosor och det kommer att göra honom stark- kan ligga något i det.

Men sorgen i min sons ögon känns och bränner i mitt hjärta- och man känner sig maktlös …

Jag kan inte skydda honom hur mycket jag än vill. Människor kommer och går..

Dock hade man högre tankar om ens familj..

Jag hoppas verkligen att han har den styrkan i sig…

Min lilla älskade plutt! <3