Tanja J

Vet inte om jag ska skratta eller gråta för nu börjar eländena samla sig på hög! ..

Först det med syrran, ledsen som 17 över det, men ja man borde väl vänja sig eller nåt..

Sen idag gick jag  i taket då min son berättar att sjuksköterskan(man) har bestämt att min son ska börja äta vanlig kost- TROTS att han är laktosintolerant!!!!

Han har varken ringt och konsulterat  med mig som förälder eller överhuvudtaget frågat om det är oki…

Min son så klart fick magknip, gaser i magen och uppsvullen i buken- ja som man blir då man är laktosintolerant!

Den historien hur allt började var också väldigt ”kul” när han var bebis, och spydde jämt då man ammade honom eller fick diaree eller ja både och.

Provade allt men INGEN sa nåt om laktos.

Vid vägning på BVC sa den jäla kärringen att ja han är ju grekisk och där är de ju inte så långa ( hans viktkurva gick inte upp och inte hans längd heller – han fick ju ingen näring i sig)

Jag påpekade då att det där stämmer inte för hans farfars bror var 2.03 m när han levde så …

Det var tack o lov min sons hjärtläkare som tog tag i problemet- gud vilken underbar människa!

När min son var ca 2 1/2 år och vi var på hjärtkoll så berättade jag att jag höll på att bli knäpp på allt kräkande och diareer!

Pojken vägrade att äta mer än välling, möjligen makaroner med smör på..

Han tog det på allvar, och skickade oss på en gång till en dietist som sa efter typ 10 min av information , att det låter som laktosintolerans.

Och ville att vi skulle plocka bort all laktos ur kosten, och trott eller ej så började kräkningarna avta och även diareerna.

Hon sa dock att att eftersom han lägger ihop mat med kräkningar så lär vi vara väldigt försiktig i början .. I samma veva fick jag reda på att jag med var laktosintolerant och inte hade ”orolig mage” som det kallades när jag var ung.

Underbart, 2 flugor i en smäll!

Grät nästan första gången han åt en hel portion med spagetti och köttfärssås

Och sen dess har han tagit igen de åren med råge Han äter med glädje

Och nu så vill någon leka labbråtta eller gud och börja laborera med hans kost/hälsa av någon märklig anledning- helt jäkla galet!

Jag är så fruktansvärt less på att bråka om allt för att få rättvisa eller för att få det man har rätt till i livet!

Och han har rätt till den kosten han behöver!

Visst kan han äta laktos ibland, vi fuskar! Men man vet också att man får sota för det sen. Med gaser och orolig mage som knorrar och har sig. Sen ser man ut som i 5e månaden med

Men ja det försvinner, men då har vi valt det själv!

Och den rätten ska man få ha!

Man blir less, om det blåste åt ett håll men när det blåser åt olika riktningar så vet man inte hur man ska te sig till slut- just nu bara less och vill sätta mig rätt och slätt och bara låta tårarna rinna! Det blir bara för mycket, man gråter invärtes men de vill inte komma..

Man blir chockad över hur saker och människor ter sig..

För att hitta ljusglimtar så ska min kära bästa kompis komma hit på lördag- läängtar som 17 nu Vi ska ut och svänga våra lurviga!

Och nästa vecka dagskryss och kalas.

Måste verkligen gripa efter alla lyckostrån som kommer i ens väg nu !

Ja det är snart juletid gott folk ;-P